Att vi hade spelat tre raka matcher utan seger hörde inte till vanligheterna. Jag vet inte när det hände senast. I alla fall var det första gången under min och Dikes ledning. Utifrån detta var det inte bara att åka till Charlottenlunds IP med ett gäng spelare på frånvarolistan och plocka hem poängen. Oavsett när under säsongen, så gör man bara inte det. Det är en tuff bortamatch som kräver något extra. Och det där lilla extra hade vi under fredagskvällen.
Vi spelade en annan typ av fotboll vilket bra lag ska kunna göra, så det var inget konstigt med det. Killarna höll sig till matchplanen och kämpade sig igenom de tunga 90 minuterna trots två enkla baklängesmål enligt min mening. Sista sparken i matchen var också det vinnande målet.
Well deserved, som en engelsktalande tränare skulle säga. Spelarna var väl värda priset. Det har varit en tyngre period för oss och det ska vi inte mörka på något sätt, men så blir det ibland och det mer viktiga är vad man gör åt det och hur man tar sig framåt. Vår träningsvecka bäddade för trepoängaren i en kampfylld tillställning. Det var vi som skapade farligheterna först, även om det inte var någon kavalkad av målchanser åt något håll. Och det var också vi som tog ledningen i matchen via Pontus i den 33:e minuten, som rundade målvakten och lade bollen i öppet mål efter att ha blivit snyggt framspelad av Melvin.
Av förklarliga skäl var vi nöjda i paus och matchen såg ut att gå vår väg. Jag tycker att vi var alldeles för veka i vårt försvarsspel när deras kvittering kom efter en timmes spel. Jag tycker inte att vi blev stressade av det, utan vårt spel fortsatte, men det kändes onödigt att behöva jobba i så kallad uppförsbacke. Som många andra tränare vill man släppa in mål där motståndaren kämpat för det, inte att man själv bjuder på det, så att säga.
Tre minuter senare tog vi ledningen på nytt. Pontus var involverad även den här gången när han vid bortre stolpen avslutade starkt, men det var en lika stark räddning av målvakten. Bollen tog dock i stolpen och hamnade lite i ingenmansland där Miguel var först framme och dunkade dit sin första strut för kvällen. Tyvärr lyckades hemmalaget kvittera direkt efter att vi olyckligt nog upprepade vårt svaga agerande i försvarsspelet ännu en gång.
De båda lagen kändes något slitna. Trots detta försökte vi forcera. Nils-Johan var väldigt nära att göra mål när han sköt på en täckande försvarare. Ett avslut som var på väg in i mål. Mot slutet fick vi några hörnor som inte gav resultat.
Det sista som hände i matchen var ett inkast på offensiv planhalva till vår favör. Bollen hamnade hos Miguel som pangade från straffområdeslinjen och jublet ekade över hela anläggningen. Domaren blåste av matchen direkt efter avspark. Känslorna var många i omklädningsrummet efteråt, och lättnaden var påtaglig efter säsongens sjätte triumf.
Nästa match blir också på bortamark, nämligen mot topptippade Svedala som lär vara revanschsugna efter premiären och inte kommer att ge oss något gratis. Det gäller för oss att vara med när domaren blåser igång en trevlig tillställning som jag tror att det kommer att bli. Hoppas vi ses där!
// Murre
