Veteran VM i Bergslöpning i Wales.
En häftig upplevelse för alla löpare. Efter 500 m. var det till att gå, när man sen väl var uppe gick det neråt. Om ni tänker er Abborrbacken på Lidingö neråt i fullt ös, men så hade någon lagt fullt med stora stenar och gyttja på banan. Vinnaren i min klass var nästan tio minuter före - gissa hur dom sprang utför...
Sen skulle vi upp igen en 200 m. Fick klättra över något träd som låg och någon löpare som låg, snacka om mjölksyra, har aldrig upplevt något liknande. Längtade till vi skulle komma ut på slätt underlag och lite asfalt - det kom 300 m före mål, sista 200 var på gräs, inte mycket lönt att spurta sitt värsta nu!?
Alla var riktigt upprymda efter loppet och virrade på huvudet. Dom som var i toppen sprang som vanligt även utför, helt otroligt! Hade koll på pulsen, tänkte - idag kommer den att vara högsta nånsin, men icke. På vanliga träningar ligger den högre.
För dåliga muskler när det gick upp, för dåligt mod när det gick ner. Men som sagt en otroligt kul upplevelse, går i Italien nästa år!!
🏃🏃🏃🏃🏃
Det viktigaste...
Både jag o Britt-Marie klarade oss helskinnade!!
