VI FINNS ÄVEN PÅ FACEBOOK - https://www.facebook.com/gifsherrseniorer 

SAMT PÅ INSTAGRAM - https://www.instagram.com/Genarps_if_herrseniorer

Säsongen 2025!

Ledarstaben 2025 består av Murat Kocacenk (tränare), Jonas Einbjörn (ass. tränare), Håkan Hohenacker (massör/leg. sjuksköterska), Mats Einbjörn (mv. tränare), Gustav Lindelöf (lagledare), Christian Dunegård (lagledare), Thomas Mårtensson (lagledare).

A-laget kommer spela i Div. 6 Södra.

Hemmamatcherna spelas på Ekevallen (Ekevallavägen 10, Genarp).

Färger:          röd, röd, röd (tröja, byxa, strumpa)

Reservfärger: svart, svart, svart (tröja, byxa, strumpa)

Drömstart och jubel slutade med depp och besvikelse. Vi kammade noll mot Holmeja trots ett tidigt ledningsmål. Det var trötta ben. Vi var inte riktigt där. 

En på förhand tuff bortamatch blev inte lättare när vi inte var beredda på att ta kampen ute på planen. När vi nu är inne på vår tredje säsong i sexan vet vi att de flesta lagen lever på sparka-spring-fotboll. Jag klandrar ingen. Har man stora pjäser som gärna inte vill springa, då ska man satsa på duellspel och skjuta sig fram till mål. Dessutom är det ett vinnande koncept om det bara är en domare på planen, som inte har koll på offside och så vidare. Det blev en dyr läropeng just den här gången eftersom vi haft turen att ha tre domare under våra år i den här serien. Men förutsättningarna är densamma för båda lagen. Hemmalaget använde det till sin fördel medan större delen av våra spelare lade onödig energi på det.

Inget av det jag nämner ovan ska skugga över deras seger. Den var rättvis. Vi gav oss själva inte en ärlig chans. Det blir väldigt svårt att vinna matcher med 2-3 spelare som är påkopplade som det kan heta på fotbollsspråk. Vi hade behövt vara fler. Tur och medstuds hade vi inte heller, men flyt är något man förtjänar. Insatsen från vår sida är inget vi kan skylla på någon eller något.

Det som började så bra. Max Dunegård slog en fin hörna som Max Mårtensson nickade i mål. Mittbackens andra strut för säsongen. Som att något hände där och då. Vi blev ängsliga och tillät dem jobba sig in i matchen. Det krävdes inte något spektakulärt. De stångade till sig en straff som gick i mål och sen ramlade de till sig en frispark som gick i mål. Fotboll kan vara enkelt. Vi valde den svåraste vägen. 

Kanske låter jag gnällig. Inte meningen. Handlar nog mer om att jag vet vad killarna kan. För låt oss fokusera på det positiva. Efter fyra omgångar har vi fler poäng än säsongen -23 och lika mycket poäng som förra året. Vår säsongsinledning är inte sämre än de två tidigare säsongerna som slutade i positivt kval. 

// Murre

Vi visste att det skulle bli en tuff match. Så blev också fallet. Det var en stenhård kamp som hade kunnat sluta hur som helst, men jag är glad för killarnas skull över att de fick betalt för allt slit.

Har man varit med ett tag så vet man att matcherna mellan Genarp och Klågerup är trevliga bataljer mellan två anrika föreningar. Även om säsongen inte hunnit bli så gammal, var det serieledarna som var på besök. Vi var förberedda på alla scenarier och det viktiga var att hålla fokus på en så hög nivå som möjligt. Matchen innehöll nästan allt. Eller jo, den innehöll nog allt.

De första fem minuterna var händelserika. Medan bortalaget ropade efter straff, ställde vi om och när Simme föll omkull på andra sidan planhalvan pekade domaren på straffpunkten till vår fördel. Men vänta. Den assisterande domaren tyckte något helt annat. Det blev ingen straff och dessutom en varning för filmning. Jag yttrar mig inte över beslutet, men de kära linjemännen gör oss osäkra. Ibland säger de att de inte har något att säga till om, men ibland vill de gärna stå i centrum. Vad gäller, kan man undra.

Med tio minuter kvar av halvleken fick vi utdelning. Då hade Max Mårtensson justerat in sig efter några chanser, varpå en nick gick strax utanför målramen. Calle lyfte in en frispark som placerades i mål bortom räckhåll för målvakten. Bollen tog faktiskt på hjulet först (också något som kan vara ovisst från fall till fall), men Max var alert och valde det säkra före det osäkra när han slog in bollen i nät.

Nej, det var inte ofarligt i vårt straffområde. De hade en skarp målchans där avslutet gick över och en ribbträff på en frispark strax före halvtidsvilan. Man skulle kunna säga att vi var det effektivare laget framför mål och därför drog också det längsta strået.

Men det skulle dröja. Första kvarten av andra halvlek såg vi lite vilsna ut. Visserligen var deras forcering inget oväntat, men vi kom inte riktigt rätt i våra positioner och var alldeles för ivriga när vi väl hade bollen. Vi kände att vi behövde göra något och medan vi förberedde tre byten, så åkte vi på en straff som tyvärr gick i mål även om Erik var på bollen.

Bytena gjordes ändå. Och de blev lyckade. Emil Mårtensson behövde inte många minuter innan han snyggt lättade bollen över en utrusande målvakt. Framspelaren var Max Mårtensson som också efter vår segersång valdes till Man of the Match av förra omgångens MOTM Simme. Välförtjänt.

Ju längre matchen led mot sitt slut kändes vi som det starkare laget och hade lägen att stänga matchen kan jag tycka. I den 75:e minuten fick bortalaget en spelare utvisad efter två varningar. Man skulle kunna tro att det bara var att spela av matchen, men riktigt så behagligt var det inte. I slutminuten fick de en frispark strax utanför straffområdet, en fin möjlighet vill jag säga. Tur för vår del tog vår stabila frisparksmur hand om avslutet.

Att vi studsade tillbaka efter premiärinsatsen var mer eller mindre väntat. Att vi tog andra raka segern är ett styrkebesked. Två fullträffar mot tre tuffa motståndare i säsongsinledningen är klart godkänt. Säsongen är lång och det finns många fler tuffa uppgifter att handskas med. Killarna tycker det här är roligt och jag hoppas att alla Giffare tycker det är lika skoj att hänga med på resan.

Alla vill spela på vår fina gräsmatta. Tyvärr väntar vi fortfarande på att få OK av kommunen.

// Murre

En seger är alltid en seger och kan beskrivas på många sätt. Under fredagen kom en viktig trepoängare, detta via 3-1 i bortamötet med Skivarp.

Efter ungefär en kvart skruvade Simme in frisparken från distans. Bollen satt läckert i det berömda krysset. Knappt fyra minuter senare slog Max Dunegård ett inlägg från vänster som tajmades och riktades helt perfekt av Pontus Anderssons panna. Extra kul för Pontus som tränat flitigt, vilket också visade sig i en imponerande insats.

Att ha ledningen betyder inte per automatik en fördel. Ofta för med sig en utmaning om att inte slå av på takten och slå sig till ro. Med 2-0 i seglen efter 20 minuters spel och bud på trean kände jag att vi var det starkare laget och att vi borde kunna stänga matchen mycket tidigare. Istället bjöd vi in hemmalaget i matchen med väldigt enkla misstag, och deras reduceringsmål med bara någon minut kvar av halvleken får vi se som en nyttig erfarenhet.

Ett mål innan halvtid ger oftast det laget energi inför andra halvlek. Därför valde vi att ändra om lite i några positioner och försökte pumpa in ny energi i form av Emil Mårtensson, som var tillbaka efter sin period uppe i fjällen. Skoj att ha Emil tillbaka som är en trevlig prick och alltid bjuder på sig själv.

Jag vet inte om man ska kalla andra halvlek för en transportsträcka, men vi såg ut att ha koll på händelserna. Även om det inte var helt ofarligt när bollen var runt vårt straffområde, så var min känsla att killarna vet vad vi kan, och när vi väl bestämt oss känner vi oss trygga i vårt grundspel, vilket vi också gjorde. 

På tilläggstid sköt Simme in sin andra fullträff för kvällen. Ett mål som också blev slutresultatet och som resulterade i tre oerhört sköna poäng. Förhoppningsvis också värmande för våra kära anhängare som, trots de kyliga vindarna, visade sitt värdefulla stöd.

Avsparkstiden 18.15 en fredag kräver sin planering. Själv fick jag sno mig från kontoret i Landskrona, först via E6:ans rusningstrafik, snabbt inom lägenheten i Malmö för ombyte och senare tråckla mig förbi E65:an ut till Möllevallen. Minst sagt ett stresspåslag varvat med adrenalinpåslag. När allt hade lagt sig kom jag på att senaste måltiden var intagen vid lunchtid. Väl hemma i guldstaden slank det ner en portion snabbmat. För en stund var allt förlåtet. Genarp hade vunnit.

// Murre

Kanske var det premiärnerverna som spökade för oss. För under säsongens första match fick vi nästan ingenting att stämma. Vi föll tungt i premiären. Men förlusten i sig var inte det som sved mest. Vi gav oss inte chansen överhuvudtaget. Vad säger man? Det är egentligen bara att glömma och gå vidare.

Vi kan dra till med hur många bortförklaringar och ursäkter som helst. Faktum är att vi inte kom upp till någon nivå alls. Om vi mötte ett bra lag låter jag andra få avgöra. De behövde i alla fall inte lösa några världsproblem för att se bättre ut än oss. Det är svårt att vinna matcher när man släpper in fyra mål.

Då ska det tilläggas att Arvid stod för en straffräddning och är den ende, i mina ögon, som gjorde en godkänd insats. Straffräddningen kom vid ställning 0-2 men hjälpte föga. Vårt försvarsspel rakt över hela banan var för vek, ofokuserat och långt ifrån ett ansvarstagande beteende.

Är vi så dåliga som slutresultatet? Nej, så klart inte. Vi hade inte mer än två insläppta mål i en och samma match under försäsongen, då knappt något spelmål bakåt. Sedan betyder försäsongen ingenting, men det är inte så att vi glömt spela fotboll så fort seriespelet sparkades igång. Att vi släppte in tre spelmål i seriepremiären vill jag se som en nyttig läropeng för vårt unga A-lag. Nu har vi gjort det och kan lägga det bakom oss.

Det är ju så. I två säsonger har vi förlorat seriepremiären och spelat positivt kval. Ska vi följa trenden även i år, så kan en premiärförlust för tredje gången i rad ge oss en kvalplats i höst. Inget lag vinner eller förlorar en serie med en seger respektive en förlust. Vi har massor av matcher och poäng att spela om. I slutändan är det upp till oss själva.

Ingen skugga över Blentarps insats. De vann rättvist. 

// Murre

Underläge 0-1 efter halva matchen vändes till seger med 3-2 där en A-lagsdebutant visade vägen med en fräckis.

Vi hade all anledning att jubla lite extra när Melker Olsson, i sin första A-lagsmatch för Genarps IF, blev iscensättaren av det vinnande målet. 15-åringen klev inåt i banan och avlossade en projektil från sin högerytterposition - rakt upp i krysset. 

En annan 15-åring Hugo Wahlgren låg bakom framspelningen och därmed noterades för sin första assist i A-lagströjan. De båda inbytta behövde drygt tio minuter för att hamna i händelsernas centrum efter slutsignalen. När allt summerades var det ren och skär glädje. 

Är inte ofta som jag är så förtjust över seger i en träningsmatch. Men när en 15-åring som lämnade Södra Sandby för att klä sig vackert i våra röda färger, utan att ha gjort en enda A-lagsträning, sitter på avbytarbänken och säger något i stil med “tänk om man går in och gör mål i första matchen med A-laget” och det är precis vad som sker, då blir man rörd. Jag är genuint glad för Melker och alla andra pågar som gjort många framsteg under de senaste två säsongerna. Och de flesta i åldersspannet 15-20 år. Om någon är intresserad så var lördagens snittålder på 18 år.

Ett stort tack till Fredrik Norén som gjort ett fantastiskt jobb med vårt unga gäng som inom en snar framtid kommer att knacka hårt och länge för att vara en del av vårt A-lag i många år framöver. Har ni möjlighet så ta er tid för att se våra pojkar födda -10 på Ekevallen.

Det är inte bara roligt vi har tillsammans. Vi ställer också höga krav på varandra. Det är också därför som laget kunde kvittera och därefter ta ledningen i inledningen av andra halvlek. Födelsedagsbarnet Miguel som för dagen var vår äldste spelare fyllde blott 24 år. Inte så bara, det var hans första mål i GIF där han följde upp en frispark med att trä in bollen i mål. Jag är ganska säker på att han hade en trevlig födelsedag resten av lördagen. Helt välförtjänt. 

Inom loppet av fyra minuter hade vi två fullträffar. 2-1 kom via Elias Jacobsson som var påpassligt framme och dunkade dit vårt ledningsmål, serverad av Pontus.

I den 82:a minuten pekade domaren på straffpunkten och även om Arvid var nära att ta straffen, så hamnade avslutet i mål, vilket betydde 2-2 på resultattavlan. Om det var rättvist eller orättvist låter jag någon annan bedöma. För mig, med färgade ögon, så kändes det lite surt. Jag vände mig till Dike och sa “killarna förtjänar att belönas med en seger efter vår fina vilja efter paus”. Med två minuter kvar av fulltid kom belöningen. Därmed blev det vinst i genrepet.

Premiärveckan är bara runt hörnet. Allt vi gjort under försäsongen har betydelse men resultaten är nu ett minne blott. På lördag gästas vi av Blentarp som kommer från femman. Vi har två saker gemensamt. Likt oss förlorade de kvalomgången mot Srbija och vi båda står på noll när seriespelet äntligen drar igång.

Utdrag ur min text som ni kommer att få läsa i årets Giffablad.
“Nu ser vi fram emot en rolig, utmanande och utvecklande säsong. Men mest av allt
ser vi fram emot att vinna matcher framför er underbara supportrar.

Med det sagt. Vi ses på natursköna Ekevallen!”

// Murre