Ett stort tack till Genarps IF för en mycket uppskattad Fotbollsskola 2025. Framför allt är det oerhört värdefullt för ett hundratal barn, ledare, funktionärer och alla anhöriga. Det har varit tre fullspäckade dagar med massor av skratt men förmodligen även några glädjetårar. Jag och Dike fick äran att få leda en grupp lyckliga barn som hade väldigt många frågor till oss om just A-laget. Därför var det inte på något sätt ologiskt att avsluta det hela med hemmamatch under onsdagskvällen på natursköna Ekevallen.
En av frågorna barnen ställde till oss lät så här: “Hur gammal är den yngste spelare som spelat i A-laget?” Man behöver inte vara kärnfysiker för att förstå vart våra kära barn ställt in siktet på. De vill spela A-lagssfotboll, gärna inom en snar framtid.
Låt oss minnas att Oliver Norén (son till Fredrik Norén med över 500 matcher) spelade i en träningsmatch förra året och då hade han inte ens hunnit fylla 14 år. Så alla barn och föräldrar i föreningen som läser detta, vägen till representationslaget är inte alls så lång. Jag är och kommer alltid att vara allergisk mot tränare som säger att man skulle vara för ung för att spela i A-laget.
Av den anledningen var det extra skoj att både Oliver och Nils-Johan, födda -10, fanns med i matchtruppen, även om de varit med förr. 15 minuters speltid räckte för att på nytt se vilket hunger de båda besitter, totalt orädda och energiska in i alla dueller.
Alla vårdslösa tacklingar mot dessa pågar kastar jag rätt ner i papperskorgen och hoppas på att inget barn i någon förening ska behöva bli nersparkad eller för den delen skadade, bara för att de är så pass skickliga att spela i ett A-lag.
Skickligheten syntes. Lille-Nisse väggspelade med Oliver och bollen hamnade till slut hos Store-Nisse som avfyrade en projektil, rätt upp i klykan. Det var också ett glädjeämne att ha Anton Nilsson tillbaka i Giffa-tröjan efter ett litet uppehåll. Tre mål på två matcher visar vilken kvalitet han besitter.
Målet var Antons andra för kvällen. Det första som betydde 3-1 var inte mycket sämre. En dunderkanon från höger. Vackert, otagbart och över målvakten i mål. Skulle kunna kalla det för psykologiskt viktigt i ett skede där matchen stod och vägde. Detta mycket tack vare deras reduceringsmål, som också var ett fint distansskott. Som det brukar heta, ska man släppa in mål så ska det vara snygga mål.
Känner att rapporten inte följer tidslinjen men det viktigaste först tänker jag. Och så till det minst viktiga som egentligen var avgörande. Vår start på matchen var stark, där vi tog ledningen efter bara sju minuter via Pontus soloraid och senare i den 23:e minuten även utökade med Melvins kliniska avslut.
Nu är det lätt att nämna alla som var involverade i målprotokollet. Jag skulle vilja säga att alla 16 spelare stod för en imponerande insats. Deras inställning, kämpaglöd och vilja var jag och hela ledarstaben oerhört nöjda över. För ett ögonblick såg jag vår ungdomsansvarige Peter Eriksson som satt på vallen och bara njöt. Tänk vad en onsdagskväll kan göra med oss när vi är i vår GIFFA-bubbla.
Segersång, jubel, musik och McUno satt fint efter en lång dag. När jag swishade för de två hamburgarna som jag och Dike slafsade i oss, så var det inte för att visa hur duktig jag är som kan betala, det var ren kärlek från deras Murre till föreningens alla fantastiska barn, där barnens lycka förblir ovärderligt.
Att vi var tillbaka på vinnarspåret var sekundärt.
Glad midsommar!
// Murre
