VI FINNS ÄVEN PÅ FACEBOOK - https://www.facebook.com/gifsherrseniorer 

SAMT PÅ INSTAGRAM - https://www.instagram.com/Genarps_if_herrseniorer

Säsongen 2026!

Ledarstaben 2026 består av Murat Kocacenk (tränare), Jonas Einbjörn (ass. tränare), Håkan Hohenacker (massör/leg. sjuksköterska), Mats Einbjörn (mv. tränare), Gustav Lindelöf (lagledare), Christian Dunegård (lagledare).

A-laget kommer spela i Div. 6 Södra.

Hemmamatcherna spelas på Ekevallen (Ekevallavägen 10, Genarp).

Färger:             röd, röd, röd (tröja, byxa, strumpa)

Reservfärger: svart, svart, svart (tröja, byxa, strumpa)

Många som hade tagit sig till Ekevallen förväntade sig en bra och jämn fotbollsmatch. Det hela blev mer eller mindre en transportsträcka för bortalaget. Gislöv blev nog själva väldigt förvånade över hur enkel uppgiften utspelade sig till deras favör. 

Redan i den första minuten bjöd vi på ett ledningsmål. Senare fortsatte våra bjudningar. Vi kom inte upp i någon nivå. Långtifrån vårt normala tillstånd. En match att glömma snabbt och börja förbereda oss inför nästa uppgift. 

På tal om förberedelserna. Jag som tränare bär det ansvaret och har misslyckats att förbereda laget på bästa sätt. Det är mitt ansvar och det är bara att se sig själv i spegeln. Killarna gjorde vad de kunde men det räckte inte för dagen. Till nästa match kommer Genarp stå redo, som i de tidigare matcherna och som alltid annars. 

Sju poäng på de inledande fyra omgångarna är fortsatt det bästa GIF gjort jämfört med de tre senaste säsongerna. Det är dessa killar som gjort detta möjligt och kommer att fortsätta visa hur duktiga fotbollsspelare de är. 

Ibland blir det så här. Det är en del av fotbollen. Man får njuta av vinster och lära sig av förluster. Det är väldigt viktigt att reagera direkt, vilket vi tänker göra redan i nästa match, mot Gylle på bortaplan. 

// Murre

En match som båda lagen ville vinna men som ingen ville förlora. Det var ungefär känslan efteråt. Två lag som såg besvikna ut för att det inte blev full pott men kanske ändå är ganska nöjda med resultatet när serien summeras i oktober.

Östra Torp Smygehuk spelade i div 5 förra året och lyckades inte kvala sig kvar. Av den naturliga anledningen är de utpekade till att ta hem det hela. Ett ungt och piggt lag som vill spela fotboll, dessutom är tuffa att möta. Vi visste vad som stod på schemat och förväntade oss inte en lugn lördag.

Det blev som väntat. Tuffa dueller och en hel del känslor. Det enklaste för båda lagen är att lägga över skulden på domaren och tycka en massa. Men vi alla behöver förstå en viktig detalj i detta. Vi ledare som spelare är inte bättre eller sämre än domarna. Det är inte rimligt att kräva en domarnivå som håller hög klass när vi själva lirar i den lägsta serien. Alla är vi lika felfria. Har man sysslat med fotboll under hela sitt liv så vet man hur känslorna styr oss. Därför är det fullt rimligt att vi blir besvikna över beslut och i stundens hetta reagerar, men hur mycket hjälper vi ledare till när vi hoppar in på plan och skriker en massa onödigheter. Detta gäller för oss alla. Vi behöver först se oss själva i spegeln, innan vi kastar oss över domarna. Utan dem, så kan vi inte spela matcher. Ett ämne som kan ta upp hur många timmar som helst, men personligen gillade jag att domaren ville låta spelet gå vidare än att blåsa sönder matchen. Jag kan hålla med om de som sa “han tappade kontrollen” och där borde kanske ett snack med lagkaptenerna eller varsitt gult kort i rätt skede kunnat sansa det hela. Mot slutet av matchen när allt stod på sin spets så var det på gränsen till att rinna över för vissa spelare. Där ska alla, spelare och ledare, som bidrog till ett lugnande, ha beröm för deras uppförande. Vi behöver alla hjälpas åt för att skapa så bra fotbollsklimat som möjligt och fortsätta vara rädda om det fantastiska vi har; lokalfotbollen. 

Åter till matchen som faktiskt var trevlig ur många aspekter. Dessa matcher bidrar faktiskt till utveckling. Som det brukar sägas, det är den här typen av matcher som är de roligaste matcherna att spela.

Pontus prickade rätt för tredje matchen i rad när vi gjorde ledningsmålet efter dryga halvtimmen. Tyvärr lyckades vi inte hålla i ledningen lite längre än de 5-7 minuterna det tog innan bortalaget fick hål på oss. Att åka på en omställning och inte få stopp på det, med ledning på hemmaplan, var något onödigt. Men det är bara att jobba vidare med detaljerna.

Sett till spelet och de skapade chanserna så tycker jag att det är ganska rättvist med ett oavgjort resultat. Sju av nio möjliga efter tre omgångar varav möten med två starka kandidater är bra. Statistiskt också den bästa säsongsinledningen sedan resan i div 6. Ännu en fin lördagsmatch att vänta på Ekevallen, då Gislöv kommer på besök. Förhoppningsvis får vi beträda gräsplanen. Låt oss se.

// Murre

En klar bortaseger som det blev kräver ofta ingen djupare analys. Vi var det bättre laget och gjorde vad som förväntades av oss. Vårt unga representationslag ska ha beröm för insatsen. Det var dock inte förrän efter halvtidsvilan som målprotokollet öppnades. Bara någon minut in på andra halvlek slog Max Dunegård en frispark som via en försvarare gick i mål. Sedan rann det på i jämn takt. Emil Mårtensson hittade fram till Pontus Andersson för ett kliniskt avslut som utökade vår ledning. Samme Pontus serverade till Elliot Hedlund som behärskat satte trean. Med kvarten kvar gjorde vi även ett fjärde och ett femte mål. Max Dunegård avslutade distinkt vid bortre efter en fin hörna av Lukas Nordahl. Dunegård var även involverad i matchens sista mål som också kom efter en välslagen hörna, där Max Mårtensson stod vid bortre stolpen och nickade bollen i mål. Vi hade många klara målchanser, däribland Emil som prickade stolpen i första halvlek. Det blir inte fler poäng än tre oavsett slutresultatet, därför var segern det primära och siffrorna det sekundära. Vi vill rikta ett stort tack till våra anhängare som var med oss, trots tidiga avsparkstiden och de friska vindarna en söndag som denna. Jag hoppas att vi värmde er något. Även ett tack till Anderlövs IF och deras ledarstab som alltid bjuder på ett trevligt välkomnande. Nu väntar två raka hemmamatcher på Ekevallen. På lördag gästas vi av Östra Torp Smygehuk som spelade div 5 förra året. Det blir en rolig utmaning.

// Murre

Rent spelmässigt inledde båda lagen försiktigt. Premiärnerverna var många. Fullt naturligt. Jag tyckte att vi var lite tagna av stundens allvar. Bortalaget kändes något aktivare inledningsvis. När nervknutarna väl släppte spelade vi fartfyllt och sprang ifrån. Det var i den andra delen av första halvleken som vi började att känna igen oss själva. I andra halvlek är vi bra och det laget som har flest klara målchanser. Borde nog kunna stänga matchen tidigare. Samtidigt hade Svedala en boll som var på väg in i mål där Max Mårtensson är hjälten som avvärjde i sista stund.

Jag vet inte, som Chrille sa, kanske hade 4-2 varit ett rättvist resultat. Rättvist eller inte. Faktum kvarstår att vi höll nollan för femte matchen i rad, inledde seriespelet med det och vann en hemmapremiär med 2-0. Allt slit under försäsongen fick betalt redan i första omgången mot seriefavoriten. En tuff batalj som genomfördes på ett imponerande sätt av våra unga pjäser. Serien är lång och ingen vinner en serie efter en seger. Vi om något lag vet hur mycket som krävs för att ens få spela kval. Dock ger denna trepoängare oss energi och välförtjänt ledighet under påskhelgen.

Pontus Andersson var sist på bollen och dunkade in vårt ledningsmål efter en timmes spel. Detta efter en slagen frispark av Max Dunegård som tog på en av deras försvarare och senare nickades ner till just Pontus av Max Mårtensson. Dryga tio minuter senare slog Max Dunegård en fin boll till Emil Mårtensson som lämnade bollen till Elias Jacobsson för ett fantastiskt inlägg med högern. Inlägget hittade Melvin Malm som tackade och tog emot genom att näta med pannan i mål. Melvin, som också senare prickade stolpen och hade några fina lägen precis som Pontus.

När vi väl summerar långfredagen vann vi seriepremiären, vilket var den första premiärsegern sedan vår sejour i div 6. Att vi gjorde det med historiens yngsta A-lag var nog med skäl att avnjuta en McUno vid stekbordet och känna gemensam glädje med alla Giffare.

Nästa helg är vi i Anderslöv. Tills dess…

… önskar jag alla en riktig glad påsk!

// Murre

Lagfotografering. Sommartid och vårväder. Genrep på det. För övrigt också klassiska GIFT, ett tekniskt traillopp på Romeleåsens höjder, vilket betydde mycket folk i rörelse på Ekevallen. Det blev ingen hamburgare för mig, men det blev det för killarna som slukade i sig burgarna, välförtjänt, efter en klar seger.

Sex mål framåt och bud på lika mycket till. Knappt några lägen bakåt och hållen nollan för fjärde matchen i rad. Fyra olika målskyttar och hela 18 spelare som fick speltid inför seriepremiären på fredag. Det är inte så att man är missnöjd med en sådan dag.

En förlust, en oavgjord och tre segrar summerar försäsongen. Men från och med idag har den noll betydelse. Nu börjar det roliga. Det är inte bara en klyscha att alla matcher lever sitt eget liv, det är också faktum att det är högt pris man får betala för varje poäng. Och årets serie är inget undantag. Det kan vara den tuffaste upplagan vi ställs inför. Låt oss se.

Det stod 2-0 på resultattavlan efter en kvart. Självklart sätter det också en viss prägel på matchen. Kul för Elliot som gjorde två mål. Hans första kom i den 8:e minuten, ett inlägg eller skott, svårbedömt, men en fin båge på bollen som gick i mål var snyggt att se på. Några minuter senare nickade Pontus ner till Melvin som sköt med vristen i bortre.

Vi hade kontroll över händelserna i matchen. I slutet av halvleken lyckades vi göra tre mål på de sista tre minuterna. Elliot bankade in Melvins retur, Pontus serverade Emil som avslutade distinkt och Andreas nickade fram Pontus för vårt femte mål.

Bortalagets farligaste målchans kom direkt efter paus. Jag hann knappt uppfatta vad som hände när bollen gick strax utanför Arvids stolpe. Kanske var det nyttigt för oss med en wake-up-call. Precis så. Sedan vaknade vi till och skapade ett gäng klara målchanser.

Matchens sista och halvlekens enda mål kom i den 65:e minuten. Ett väggspel mellan Melvin och Pontus, innebar det andra målet i matchen för den sistnämnde. Visst, man skulle kunna säga att halvlek nummer två var en transportsträcka, men jag tyckte inte att vi gjorde något avkall på vårt spel. Killarna ville gärna ge Arvid en hållen nolla och så blev också fallet.

På långfredagen gästas vi av seriefavoriten Svedala IF. Det blir en rejäl kamp direkt i inledningen av seriespelet. Jag hoppas att många söker sig till Ekevallen och gläds åt lokalfotbollen tillsammans med oss. Ta med era nära och kära och bjud dem på en McUno. Det är inte helt omöjligt att vi träffas runt stekbordet efter slutsignalen. Längesedan som vi sjöng segersång. Jag tycker det är dags!

Väl mött, goa och glada!

// Murre