Med viss möda är vi tillbaka på vinnarspåret igen. I en match med flera ansikten besegrades till sist ett tufft spelande motstånd.

Publiken på Ekevallen bjöds på ett rejält målkalas under tisdagskvällen. Ofta väldigt trevligt för alla som tittar på, men inte alltid ett önskat scenario för oss tränare. Samtidigt var segern det viktigaste och det vi gläds mest med.

Det har varit tunga dagar för oss alla inblandade efter förlusten senast. Vi har varit helt eniga om att så får det aldrig någonsin se ut. Det ska alla Giffare veta. Att en seger var bästa medicinen och att vi ville revanschera oss fort var givet.

Matchens första målchans fick vi när Jakob prickade ribban. Tio minuter senare hade bortalaget deras chans som tvingade vår målvakt Erik till en fotparad. I den 37:e minuten hamnade vi i underläge, men reste oss snabbt via Jocke som gav oss kvitteringen på straff med fem minuter till halvtidsvilan. I det stora, en jämn halvlek.

I inledningen av andra halvlek hamnade vi i underläge igen. Repliken från oss dröjde inte länge. Eriks utspark blev lång och Nisse krigade till sig bollen för att senare lägga in den i öppet mål. 

Därefter spelade vi beslutsamt och gick till 5-2 med mersmak. Calles inkast var enligt skolboken. Fint inlägg av Jakob till Alle som petade in vårt ledningsmål. Nisse slog in returen efter skott av Simme, vilket blev vårt fjärde mål.

Sista målet skulle kunna fastställas som självmål, men Jocke tillskrivs det då han var sist på bollen, som nästan från mittplan gick i mål. Längesen vi hade flyt, men någonstans är det så att flyt i matcherna är något man måste förtjäna. Ett kvitto för vårt stenhårda jobb. 

Med dryga kvarten kvar pekade domaren på straffpunkten för bortalaget. Erik tog straffen men av någon anledning skulle straffen gå om enligt den assisterande domaren. Det resulterade i ett reduceringsmål. 

Två minuter senare åkte vi på en utvisning och därefter var det överlevnadsläge för oss. En av de assisterande domarna kunde tyvärr inte fortsätta pga hälsoskäl och vi fick avsluta det hela med endast en domare. Om inte läget var, som det redan var, så att säga. 

I den 88:e minuten fick vi tyvärr kapitulera på nytt och de sista minuterna samt tilläggstiden blev en långsam process. Dock hade killarna bestämt sig. Med våra kära barn från ungdomslagen som sprang in efter slutsignalen fick vi alla Giffare jubla.

Segersången tillsammans med ett 20-tal barn inne i omklädningsrummet visade hur mycket kärlek det florerar i föreningen, trots det oönskade resultatet som vi nu alla lagt lock på.

Nu kände vi igen laget på G. Och ska tillsammans se till att vi alltid är på G.

/Murre